- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Fjerde Årgången 1888 /
180

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 17

sitt tiicke från dess bestämda plats och
väntar med det, till dess någon kommer för
att täcka honom.

För beröm och bannor är han mycket
känslig. Vid hvarje tjenst, som lian gör,
väntar han, att man skall tacka ocli
berömma honom. Om man glömmer att göra
det, sä kan det hända, att ban nästa gång,
då man befaller honom att göra samma
tjenst, helt enkelt nekar att lyda.

Såsom en sedesam och bildad hund har
Box en utpräglad smak fiir vissa läckerheter
och vet att göra dem all rättvisa. Så t. ex.
behöfver man blott .>äga till honom: „I5ox,
i dag bestås det harstek", för att lian i
känslan af den kommande njutningen skall
slicka sig om nosen af förtjusning. Rått
kött förtär ban blott om det är behörigen
tillredt med peppar och salt. Ehuru hau
är måttlig och alls icke så snål sora andra
hundar, är ban dock ingen kostföraktare,
ty han äter med fä undantag allt, hvad man
sätter för honom Egendomligt nog försmår
han alldeles hönskött, medan han gerna
äter gåsstek och för öfrigt allt annat kött,
stekt eller kokt. Sötsaker, såsom socker,
kakor m. in. lemnar ban orörda; deremot
är han mycket svag för pepparkakor.

’lill Box’ favoritnöjen hör att fara på
jernväg. Men också en promenad i vagn
föraktar hau ej; icke sällan händer det, att han
under hemvägen, då han dugtigt tumlat om
med sina bekanta och känner sig trött,
springer upp i eu ledig droska. 1 stället för
att soin audra hundar springa efter
spårvagnarna, försöker hau om möjligt att smyga
sig i dem, och gömmer sig dä stilla och
obemärkt under en bänk.

Egendomligt nog har ej Box blifvit
dresserad till alla dessa konster, lielt och hållet
af sig sjelf liar han under umgänget, med
menniskan lärt sig hvad hau kan. 1 alla
händelser är Box ett undantag från sina
gelikar. Eu så klok hund som han torde
ej lätt kunna framvisas.

Julfunderingar.

Jag låg halfslmurande i salssoffan en
eftermiddag i skymningen och tänkte på julen
Älskade, kära jul. hvad det blir roligt, då
du kominer 1 För mina ögon dansade
julgranen, rikt prydd med grannlåter och
konfekt; julklapparne Högo in, ett dussin i stö
ten, och staplades upp i stora högar pä
borden. Der var en bel mängd förtjusande
saker, sådana som i bodfönstren fresta de
fylda portmonnäerna och komma de toma
att sucka af saknad i fickan. Från
matsalen trängde oset. af delikat skinka, ärter,
lutfisk, gröt och tårta, och bordet glittrade
af ljus och kristaller.....

Öfverflöd! Öfverflöd! — hviskade en
ogillande röst inom mig.

— Hvad för slag. — afbröt jag honom
en smula harmset, — vi göra oss visst icke
skyldiga till slöseri! Tänk bara på B—stjer-

1 nas, von W-s och T-skölds! Ser du
icke, hur mycket enklare vi ha det?

— Visserligen, — fortfor rösten. — Men
jemför er hellre med madamen i
källarvåningen, der fukten dryper längs väggarne,
och kölden kryper in från golf och
fönstersmygar. Är detta icke öfverflöd, säger du?
Mins du soffklädet, som du sydde åt mamma
och som var alldeles obehöfligt, emedan det
gamla ännu ej var lialfslitet? Och tofflorna
ät pappa, som nödvändigt skulle broderas
med silken och guldtråd, ehuru ullgarn
varit både billigare, varmare och varaktigare.
Och mins du solfjädern åt syster Ella, som

| har tre sädana förut i sin låda? Och de
dyra hästarne ät småbröderna, hvilka skulle
blifvit lika fört justa öfver eu inålad trähäst
till en fjerdedei af det pris du utgaf?
Anser du allt detta vara icke lyx, utau verkliga
behöfver?

Jag kände mig något modstulen, meu gaf
mig ej ännu. — Skulle det då vara orätt
att glädja siua närmaste med gåfvor, derför
att de icke behöfva dem.

— Ja, — hviskade den omutliga rösten inom
mig, — allt slöseri är orätt, så länge det
gifves fattigdom och uöd. Gif hellre ät dem
soiu behöfva, ät, dem, som uppskatta en
portion mättande mat högre, än du eu ring med
diamanter. Spar (litt arbete och dina slån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1888/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free