Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1»
ILLUSTRERA.» BARNTIDNING.
187
stor bricka pä hufvudet och en bordduk, som
täckte det. hela
Kasse och Masse Idefvo länstolar De
satte sig pä hvar sin pall vid sidan af
bordet, sträckte ut armarne i form af karmar
och fingo gula boniullsöfverdrag öfver ögon
och öron och alla lemmar.
Camilla och Elli hade den tyngsta
uppgiften. De skulle föreställa en byrå,
stäldes med krokiga ryggar och händurna stödda
på en stolsits emellan dem, samt hufvudena
emot hvarandra. En mörk sjal spändes slät
omkring dem med tydliga vinklar och hörn.
På väggen ofvanom hängdes en liten spegel,
och några småsaker lades på servietten, som
täckte skifvan.
Fritz Amatus blef en notställare. Han
stäldes på en pall, iklädd en läng gammal
svart kjol, höll armarne tätt. tryckta intill
sidan och händerna framräckta, så att ett
notblad kunde ställas på dem. Mick blef
en pall, som blygsamt gömde sig i
kakelugnsknuten.
När alla voro uppstälda, och brasan brann
i kakelugnen, hördes Svantes ringning. Tant
Dika gick att öppna. Ett förväntansfullt
sorl hördes bland bord och stolar, men strax
derpå var allt moltyst.
Tant Dika. Välkommen, min gosse. Hur
mår fiolen, och hur mår du sjelf? Som du
ser, kominer du till nya omgifningar, måtte
du trifvas, min gossel
Svante bockan. Tackar ödmjukast. Ilur
må sidensvansarne oeh tant Dea?
Tant Dika. Dra, tack, men Mabelle har
tandvärk. Nu skall jag gå och skicka in
Mina med lampan. Njut nu af brasan så
länge! [y år.
Svante (ensam, ner sig omkring). Jaså, detta
är nu mitt student qvarter. Litet tomt ser
är ut, men när sidensvansarne komma, blir
här nog fullt . . . Åh, sederen notställare!
Så vänligt af tant Dika att tänka på min
fiol! Hvad månne de stält fram åt mig
låt mig se . . . „Den ensamma", sång med
piiinoackoiiipagnemang af (lollan. Jag slår
vad, att det är Camillas noter.
ltiist, alt, jag tömmer kappsäcken, medan
jag Väntar på ljus . . . ( Hyr ån nyser). l’tsi,
jag tror jag har grannar. Hvad var det
jag sade. det är Pelle VVinqvist, som bor här
i rummet bredvid. (Knackar på dörren till ett
angränsande rum). • ■ • Prosit, Pelle, goddag!
Roligt, att vi blifvit grannar! (t.ymtar. Kn
vresig röst hrammar bakom dörren ■ . . liva
befalls? Fru Snobelin? Modist V Uff då, jag
tror jag flyttar. Pelle måtte bo i andra
ändan. (Öppnar kappsäcken. Med rörd stämma )
Mamma, som lagt med så många hvita
halsdukar! Sex par strumpor och två dussin
näsdukar; jag lägger dem på bordet, så de
ej bli dammiga . . . Fasligt rankigt bord,
det bär, men inte får man vara så noga ...
(Kna länstolen hviskar: Svante.’)
Svante nig häpen omkring: Det lät.
alldeles, som om någon sagt: Svante! Jag är yr i
mössan, sof ju bara 10 timmar sista natten
. . . Undrar just, om jag skall tillbringa
natteu i eu af dessa trumfiga små
länstolar . . . t slår sig ned på Kasse . . . Tanterna
ha visst snokat upp dem på auktion efter
någon vaktmästare; de äro lösa i ryggen som
mitt latinska lexikon, och märkvärdigt, hvad
sitsen kännes benig! Men hvad gör det, bara
de hålla. (Sätter sig kraftig t på Masse, som
sakta morrar). ... Nu tyckte jag igen, att
’ jag hörde något läte, det. iir bestämdt Pelle,
[som bor på den här sidan. f/dr till den vägg,
der byrån står. Kffi skrattar) . . . Det är ej
på rätt med mig i qväll . . . jag hör så
underliga ljud i mina öron. (Camilla hvisslar.
Svante vänder siy rundt af förvåning’. ■ ■ . Jag
visste ju, att Pelle var i närheten . . . ,
bultar i väggen.-) Pelle! . . . Kan du inte höra,
att jag bultar? Kanhända hatt sofver ocli
pratar i sömnen. ,Lyssnar. Kasse snarkar). Jaha,
jag kunde just tro det. Din lilfras, som inte
vaknar.
iPullcn stöter till eldgaffeln, så den ramlar.
Svante bestört1 Här spökar, minsann spökar
bär inte. Men jag har ej för ro skull bott
i vindskammaren pä Lintiiniäki Gerna för
Illlg. (Radar kläderna ur kappsäcken dels på
bordet, dels på byrån. IIyr ån suckar: nu orkar jay
inte mer’. Svante ser sig tyst förbluffad om och
lyssnar åter misstänksamt rid väggen.
Mutställu-ren tappar noterna oeh bordet faller skift an}.
Svante. Nej, det här börjar bli kusligt.
Skulle jag ej veta, alt. .sidensvansarne äro i
andra ändan af byggningen, sä . . .
yoMäl-luren skrider gravitetiskt fram öfver golfvet,
bordet bockar, länstolarne resa sig pil två hen. byrån
remnar i fogningurna, pollen kryper fram pä alla
fyra), . . . Katten ändå! . . . det är be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
