Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
NYA TROLIiSJ.ÄNDAN.
N:o 24
stämdt ile. i \in,n Kasse i örat Alm, stolarne
ha öron. Mjuka tjenare!
Nu var det omöjligt att längre hälla sig
i skinnet. Öfverdragen föllo af, som
||n|ipan af fjärilen, och fram kröpo 7 muntra
sidensvansar, hvilka snattrade och väsuade
värre än en Hock hungriga kråkor. Svante
skakade hand med dem och tackade för
öfverraskningen, den var så lik dem. Och när
tant Dika kom in med lampan, höll bon pä
att Idi lefvande begrafven under allt det bo
hag, hon skattat sig på
vaktmästaroauktio-nen.
Olof, Ellen och Goliath.
Ellen och Olof hade en leksak, som var
deras största skatt Det var en gummiboll,
så stor, att de ej trodde någon i verlden
kunde ega en större. Derför kallades den
också Goliath.
En dag på våren lekte barnen ute pä
gatan och bollen hade de med. Då inträffade
eu stor olycka. Goliath trillade med god
fart nedför eu af de smala vägarna, som
ledde lill elfstraudcn. Den kunde omöjligt
hejdas, ty den hade stort försprång. Dä
Olof, blossande röd, hann ned, seglade
Goliath redan helt långsamt, och tvärsäkert ut
för strömmen.
Olof vände genast, om och rusade med
vild fart uppför backen, och sedan i väg
mot den stora klappbryggan nere vid
elf-lnyuningeu. Der, tänkte ban, skall jag mota
Goliath.
Några minuter efter det lian hunnit dit,
seglade Goliath förbi följd af ett isstycke.
Utan att betänka sig, hoppade Olof neil
på det skroHiga isstycket och dref utåt, följd
af Ellens skratt och jublande tillrop. Hon
hade nu också hunnit ned till clfveu och
klappade i händerna och dansade af fröjd;
ty inte kunde ju hon veta hur farligt det var.
Lyckligtvis var der eu ångbåt ute på
fjärden, och kaptenen, som såg den lilla fyren
på isstycket stoppade och lät sätta ut båten.
l)å matrosen kom roende, trodde Olof att
det- var för att rädda Goliath, men i stället
satte han mycket lugnt förstäfven af båten
upp emot isstycket och sade: kom nu!
— Itädda först bollen. — bad Olof.
Som om jag hade tid att bry mig om
den, — sade mannen och drog upp årorna
se så, kom nu !
Men Olof tog i båten och skuttade till
den, så alt isstycket, dref ett godt stycke
tillbaka, <ich sjelf hade ban så niir trillat i
vattnet vid den plötsbga rörelsen. Jag
kommer icke, förrän du har fiskat upp
Go-liatli. sade ban och stod färdig alt gifva
båten en ny stöt.
Matrosen kastade en lång pröfvande blick
på Olof; så lade ban mycket iiignt. ut årarna
igen och rodde bort till Goliath.
På ångbåten hade man med stigande
intresse lagt märke till båtens räddningsfärd,
och då både menniskor ocb boll väl voro
ombord, gick kaptenen till Olofs räddare
och sade: - jag begriper icke, hur du kunde
tillåta gossen slikt, tiiuk om ban fallit i
vattnet, medan du rodde efter bollen.
Jag var så tvärsäker på, att ban
annars skulle gått i sjön efter den, —
försvarade sig matrosen.
Kaptenen kastade, en blick på den lilla
fyren, som stod ett stycke derifrån, med den
våta bollen tryckt tätt intill sig. Det var
ett uttryck i gossens ansigte, som gjorde
att kaptenen kiiude ad mannen hade rätt.
— Du får taga rodret en stund, - sade
ban och närmade sig Olof.
I detsamma kom en passagerare fram till
dem: — Ni tager väl icke med er både
gossen och bollen V — sade ban och stannade
framför kaptenen.
— Jag har icke tid att sätta honom i
land; jag har redan försenat mig och det
tinnes Hera ombord, som skola taga
nord-sjö-åugbåt. från Skien.
— Men bara de icke bli oroliga för
honom der hemma, — invände passageraren
— Åh nej, der stodo Hera menniskor på
bron och rektorns lilla flicka såg, att ban
togs ombord, så de veta nog, att. Inn är i
godt förvar, — svarade kaptenen. — Hör
du gosse, — fortsatte han vänd till < »lof, —
hvar skola vi sätta dig i land, kanske i den
första stad vi komma till ?
Gossen svarade icke genast, han var
nära att förgås af blyghet, ty alla passage-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
