Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
NYA TKOLI.SI.ÄNIIAN.
N:o 24
Hem!
Nu ringde det iiit- andra gången och vid
hufvudstadens jernvägsstation trängdes tjocka mwlainmer
och ifriga skolbarn Hvar och en skulle med p&
tåget, ocli i dag visste alla air der biet trångt.
Det var ju dagen före julaftonen.
Blanil dem soin med största otålighet makade
sig fram. se vi en gammal bekant. Pojkuii med
det lingula håret och potatisnäsan, bror Börje
kallad, trefvade raskt på, i back och häl följd af
Maren, lille bror Walter, som varit första
terminen i skolon och slutligen Hedda, hon som
barnen på skämt, kallade stads-mamma.
De lindé alla fått, plats, d. v. s. Hedda och
Maren sutto, ocli Boije och Walter stodo liitt
intill hvarandra vid det lilla kupéfönstret. Nu
hördes ännu en ringning, så hvisslade det, gält till,
och tåget satte sig i rörelse.
Walter klappade belåtet i händerna, - tänk,
Ifedda, att det är riktigt sant, nit. vi lara hem!
sade ban och strök sig ifrigt emot. hennes paletå.
Börje säg ned på sina långa byxor och vände sig
frågande till Maren: — tror du ej pappaskoll
|y. ka att jag ser bra stor ut, och månne
Lundströms Kollu och Enbergs Fi atis skola kituna igen
mig!1 Maren hörde ej, |y bon var ifrigt
sysselsatt alt varsamt borttaga en tjock duk ifrån det
besynnerliga, sockertoppsforiniga paket bon höll
i famnen. Det var en blommande hyacint, hon
skulle ha åt mamma lill julgåfva. Under andra
omständigheter skulle Börje säkert känt sig
sårad al Marcus ouppmärkäamhet, men nu var ban
alltför glad föi att bringas ur jemn vigten. Genom
barnens och äfven Heddas trofasta hjerta gick en
enda jublande tanke: hem, hem!
Börje egnade no hein sin uppmärksamhet åt
lille Walter, som kände sig särdeles smickrad
deraf. De talade länge och ifrigt om de
intressanta långa byxorna och ju mem Börje tör
Walter utlade den stora fördelen af att. begagna
sådana, dess mera jemmerlig! biel’ uttrycket i
Valters ansigte. Slutligen drogos mungiporna ned
pä el t oroväckande salt och Börje, som såg att
grati n satt den lille i halsen, sade uppmuntrande:
— Knäbyxor äro också mycket bra åt små
gossar och så mycket, mycket bättre än kjolar, som
Maren bar! — Det. gjorde åsyftad verkan.
Walters ansigte klarnade betydligt upp och hau sade
helt. tornöjd: Kanske de också ilerheuima skola
tycka att jag vuxit litet, eller hvad Ironin, Börje?
— Ah ja, åh ja I försäkrade denne.
Sedan man kommit förbi stationerna närmast
hufvudstaden biel det bättre rum, och båda
gossarne tiugo sitta neil. De kröpo närmast
fönstret och trycktø ifrigt sina sinft näsor inot ratan.
Det var högst intressant alt se sig omkring. An
var det eu skenande häst, och än en liten
gnlmft-hul vaktkoja, som tog deras uppmärksamhet i
anspråk, och gossarne kommo i dispyt. Otti hvem
som furst sett kojan,
— ,fag såg den just när tåget, vände i
kalkningen! — ropade Walter ilrigt.
— .Ta. mon jag såg den ren när det pep, och
det var ju tidigare I — påstod Börje.
Då kom Maren med sitt kungsord: Jag har i
alla fall sett den först for jag såg den ren i
höstas, när vi reste in till skolan.
Det tog skruf. Båda gossarne tego. Maren hade
segrat-
Man närmade sig Ilyvinge, der Hedda, som
skötte kossan lofvat bjuda hela skaran på kafle
och smörgåsar, och det var inte en liten fröjd,
Sedan inan ätit sig riktigt mälr förflyttade man
sig till Hangö-banan, Börje och Valter kånkade
troget på en sprut kanna, som Hedda praktiskt
fyllt med en hel hop småsaker, alla högst
intressanta paket med okändt innehåll. Maren bar
varsamt hyacinten, och Hed la syntes knapt for
all den ma sa sjalar och knyten bon släpade med
sig.
Do togo plats, orh tåget satte sig åter i rörelse.
Gossarna tyckte det gick alldeles för långsamt,
de måste sparka på den motsatta soflan för att
ge det litet fart.
Då konUuktöre.n kom in lör att märka
biljetterna, frågade Valter: Komma vi snart till vår
station?- Konduktören log godmodigt, ocli sade
blott: tror det och sà gick ban bort, till en
aniinii.
Men det räckte ännu två runda timmar, innan
Hedda högtidligt förklarade: — Nil äro vi irotnme!
Gossarne, som lofvat hälla vård om somt
kannan, tappade vid åsynen af Kalle och hästarne
hålle handskar och vantar ocli tumlade nästan
|Ifver hvarandra uf på perrongen, lemnande Maren
och Hedda att ensamma sköta om allu sakerna.
Kalle, som varit knsk hos föräldrarna så långt
barnen kunde minnas, öfverhopade.1? af frågor om
huru det lilla gula fölet mådde, om isen var blank,
och tusen andra riksvigtiga saker.
Nil kommo också Hedda och Mareu, ocli der
blef ett stufvande oc.li ett pnssande och ett repande,
sot» satte gossarnas ir.ke särdeles stora tålamod
på ett hårdt prof. Slutligen var dock allt i
ordning. Kalle körde för ifedda och Maren, och
tänk så snäll pappa varit, som bestämt, att
gossarne i tnr skulle tå köra den andra hästen.
Maren rörde litet otåligt ni sig, insvept som
bon var i mammas stora skinkappa och en bahytt
pft hufvudet, men hvem nändes knota en sådan
dag! T. o. tn. gossarna tördrogo med Ingu dukar
ander mössorna, ett lidande, som under alla andra
omständigheter Iramkalhit en storm af protester.
Man liadu fyra mil hem. Bjellrorna klingade
muntert i ilen* klara vinterluften, och framåt
landet i raskt traf öfver ängar och genom
skogsbackar Baruens munterhet, kände inga gränser.
Gossarne roade sig med att. kastn karameller öfver
till den andra slüdeu, neil om de dervid råkade
träffa Mareus besynnerliga hufvudbonad, helsades
denna framgång med ett skallande skratt.
Det narrade t. o. m. Muren utt imstämma,
oaktadt hennes försök att se likgiltig ut.
Så gick mil efter mil, lilla mon lindé blott ott
litet stycke qvar till hemmet. Barnen började
käuua igeu hvarje sten, hvarje trästubbe vid
vägen. Och der uppe på backen syntes dou
rödmålade byggningen med ljus i hvarje fönster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
