Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under dessa lågmälda ord hade det ljusnat
sällsamt över havet. Som på ett givet tecken skildes
de rastlösa skyarna åt likt teaterväggar, sjönko mot
synranden och avtäckte den gula fullmånen i rund
glans högt, högt på en djupblå sammetsbotten. Hela
sjön glimmade med ens silvervit, det blev ljus över
synranden, ljus över däcken, och ur det sus och stön
och brak och surr, ur alla de obeskrivbara ljud och
allt det sorl, som utgick från detta vidunder i vila,
sköt upp någonstädes ifrån likt en raket ropet:
— Frihetsgudinnan! Hon syns.
Inom en minut hängde relingarna fulla av
skådelystna. På fördäck knuffades smutsiga armar om
plats, folk där framme gapade stort och dumt, men
bakom lyste blickar, skarpa av tankar, och sorgsna
ögon sögo sig drömmande fast vid det skummande
månvattnet, och över deras huvud skyndade fina, lätta
fötter, diamantringar blixtrade till mot den tjärade
båtkanten, även amerikanskorna glömde östervärlden.
Louise Niefelt stod akterut, litet avskild från andra,
hon stod tyst, skådande, hennes ögon glänste, hennes
ansikte glödde. Hon såg den blåaktiga bronsstoden,
en dimfigur med svaga utlinjer, armens fria sving,
den tända, mattröda facklans stolta resning.
Ah Amerika, frihetslandet!
Hur ofta hade hon icke föreställt sig detta
ögonblick, och nu var det där, ofattligt! Hur allting med
ens intog sin rätta plats: stort blev stort, smått blev
smått.
Louise Niefelt hade förmåga att leva ett dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
