Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tore surade visserligen fortfarande, men Louise
följde beundrande lilla fru Smiths frasande
volanger, där de svävade uppför trappan till ett rum,
som var så pass stort, att jämte den ofantliga
dubbelsängen damernas båda personer fingo nätt och jämt plats.
En viss tvekan, så visade det sig mycket fort, att
alla rummen stodo till förfogande. De voro
emellertid av samma beskaffenhet, och slutligen sattes
plädremmen och handväskan undergivet på den väldiga
resårmadrassen. Tore valde åt sig ett liknande bås,
och medan han sprang tillbaka efter kofferten, tog
Louise ett bad i badrummet, som tjänade samtliga
sovgemak till tvättanstalt. Sedan gick hon ned i
förmaket. Tomt, öde. Hon sjönk yr i huvudet
samman i en av de trådslitna emmorna, hon var ur stånd
att känna någonting utom en egendomlig avsmak för
att vara ensam. Rummets enda fönster vette åt en
asfaltlagd gård av en rymlig lårs storlek och svart
och tom. Genom dörrförhänget såg hon in i ett
tarvligare rum, där fru Smith i full rosenröd stass genast
slagit sig ned vid symaskinen. Louise hade, då hon
gick ned, sett herr Smith sitta helt vardaglig i
skjortärmarna på trappan och röka pipa. Tore och hon
voro synbarligen enda fångsten för dagen i detta
familjehotell med »hemkomfort».
Hem, ja det väckte ingen vidare genklang. Så
mycket tråkigt, bråk och småkäx. Hemma hade
tillvaron, bara hon sökt gripa om den litet kraftigt, som
blodfullt ungt folk, smulats sönder, blivit till något
smått och fnaskigt. Och borta var lusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
