Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
25
parna, vi måste tala, upprepade hon övertygande.
Hon kände ett ångestfullt behov av fast botten,
något säkert och förnuftigt
Hans häijade ansikte skalv.
— Det vill du jämt. Rösten lät slocknad, han
såg icke på henne.
— Nej men, Töre, så oresonlig du är, sade hon
lekfullt, ja, om att vi fa gifta oss nu.
Den nästan sjukliga glöden i hans ögon mattades.
Han steg upp, rättade på halsduken och tvinnade
mustascherna. Satte sig så igen, knäppte ihop
händerna och lutade armbågarna mot sina knän.
— Tja-a, det blir att vänta lite, Louise, sade han
i sin vanliga sansade ton, jag far se till att få mig
någon plats först.
— Har du ingen plats?
Han såg på hennes oroliga ansikte, det kalla
uttrycket i hans vek för ett vänligt, ömt, och han strök
hennes händer.
— Vi ska inte tala om ledsamheter, jag far nog
en snart.
— Ja men, det få vi skaffa genast, ivrade hon.
Han log.
— Det är inte så lätt, det.
— Ja men, envisades hon sjudande av
företagsamhetslust, du far förstås genast gå ut.
Hans min blev ironisk.
— Jag har inte varit här mer än två dagar, jag
kom ju hit söderifrån.
Det slog henne, att hon egentligen ingenting visste
4—171248. Ang er ed-Strandberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
