Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
INLEDNING.
om hans sista år. Men hon ville icke fråga, icke
höra just nu. Sedan kanske, sedan, då allting var bra.
Hon kastade sig ned på knä, stödde armarna mot
honom och såg på honom, som ville hon tilltvinga
sig hela hans själ.
— Töre, varför har du icke befallt mig att komma
ut, varför har du inte sagt: Kom, här är din plats,
jag är din herre, åh, vad jag skulle älskat dig, om
du sagt det!
— Jag vågar inte, jag törs inte, viskade han och
vände bort huvudet — jag är så rädd, så rädd.
Hans uppspärrade ögon sågo stint: Jag är så
rädd, Louise, viskade han — det låg kraft i tonen.
— Du är sjuk, sade hon beklämt.
— Kanske.
Men så slog han om, lyfte upp henne och sade
raskt:
— Var inte rädd, min flicka, det går nog bra.
Hon fick en aning om att hennes erfarenhet
hittills varit lätt gods.
— Jag kom ändå, ser du, log hon smeksamt,
ehuru sinnet icke var lätt.
Därpå drog hon med en snabb rörelse upp
skinnpåsen och kastade den på sängen.
— Nu räkna vi pengarna, vi måste vara riktigt
förnuftiga, Töre.
Någonting i detta jagade undan skräcken.
Då de om en stund gingo ut, bar Töre pungen,
det hade kostat Louise en hop obehagliga förnimmel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
