Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
INLEDNING.
— Ja, det är ljuvligt, svarade hennes man, och
hans kyssar kommo själva de skymmande, åldriga
locustträden att glöda dunkelt.
— Töre, vi måste flytta.
Töre höll på att borsta sin omöjliga filthatt, de
ämnade just fara ut.
— Ja, det måste vi nog, här blir satans dyrt.
Han sade detta med sin obekymrade ton från
gamla dagar, då han levde för sitt konstnärliga hopp
och icke frågade efter pengar mer än aldrig det.
Det var den tiden, den var rik i alla fall, men nog
hade det varit bättre för dem båda, om han litet mer
— fladdrade den unga fruns tankar.
— Hör, Töre, hur mycket tror du vi egentligen
ha kvar, sedan vi betalt räkningen här?
— Har inte en aning, hustru min.
— Nej men, käre.
— Ja, ska vi boija då? sade han tvärt, hängde
upp hatten och satte sig undergivet på en av de
många sängkanterna.
— Börja? Vad menar du, ja arbeta ja, nog borde
du höra efter kanske, kom det försiktigt.
— Då blir det allvar, Louise, då är det slut med
glädjen, man är bara nygift en gång i sitt liv,
åtminstone tänker inte jag —
— Kan du inte vara ordentlig, vi måste väl
arbeta, jag tycker nästan du borde längta litet.
— Tycker du?
Tystnad. Något vardagsgrått gled över det
härliga, som varit. När hon såg deras yrsel i ögonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
