Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
39
som bildade en nolla, och inuti den reste sig en
skänk med hyllor och rörde sig serveringsflickor
sagolikt snabbt. Utomkring kilade kypare och
uppas-serskor, vaggande, med ryggarna bakåtsträckta, lastade
med babelstorn av tallrikar, halvspringande med
armarna stelt utsträckta för att utgöra porslinshyllor.
Skrattet, pratet, de gälla skriken vid beställningar ut
till köket, det skärande vinet från maskinen, som
igångsatte fläktar i taket, smället i dörrarna, där de
ideligen in- och utsläppte folkströmmen — allt var
dövande.
Louise vågade icke röra sig.
Men inom tre kvarts timme stod rummet
fullständigt utrymt, kyparna sträckte gäspande upp armarna
och försjönko i sysslolöshet, hängande över bord och
diskar.
Nu var fru Hultman färdig att skämta över hela
tillställningen. Ehuru personalens närgångna undran
nästan motade ut dem, gåvo de sig ro och läste
tidningen under långsamt nedsväljande av en
vedervärdig dryck med den anspråksfulla benämningen kaffe.
Naturligtvis kunde man icke tänka på bostad här.
Olyckan ville blott att i detta grannskap voro rum
billiga, men i de lugna, snygga kvarteren längre
uppåt staden voro de dyra. Och kunde det kallas
klokt att låta pengarna springa sä fort?
— För Guds skull, nej, avgjorde Louise ängsligt,
men vi ha ju ändå ovanligt mycket pengar, säg?
vädjade hon. Naturligtvis får du plats, innan de äro på
långt när slut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
