Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
41
vräkte sig med fötterna på spiselgallren, under det
hustrurna skyggt och lågmält tiggde Louise om en
enda vecka, bara på prov, allt detta ägde ingenting
av det bjärta intresse, som endast de ting, vilka ej
angå oss, äga.
När de kommo hem på kvällen var Louise en
annan, än när hon gick ut. I denna dags många
stämningar hade legat något befruktande, och
jordmånen var beredd. Hon kände klart och levande
vem hon var: den arbetslöse Töre Hultmans hustru,
och snabbt sögo sig hennes innersta rötter fast vid
storstadens kvalmiga träskbotten och hämtade
därifrån sina livsvillkor, icke från drömmar. Ännu
bleknade ingalunda de gamla ljusen, det var endast en
svag gryning av den egendomliga erfarenheten, att vi
till sist äro ensamma människor, som måste lita på
oss själva, och att något finnes som av brist på namn
kallas öde, och som kan komma att undandraga oss
alla de otaliga stöd, som våra lata och rädda hjärtan
hängt vid. Självbevarelsedriften lärde henne att vänja
sig vid torftigheten, därför att den var billig, hon
synade skarpt, vann sakkännedom, prutade. Och när
de äntligen funnit ett antagligt rum i ett antagligt hus
på en antaglig gata, allt så olika morgonens ideal
som möjligt, visste hon, att de haft tur och icke otur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
