- Project Runeberg -  Den nya världen /
42

(1917) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 INLEDNING.

på whisky begivna irländskor, utvandrade engelska
damer, ursprungligen av högre samhällsställning och
som för närvarande av outredda orsaker nödgades sy
herrhalsdukar för bodar. . . allt folk ur storstadens
många dunkla djup. De kunde den ena veckan dyka
upp vid Mac Closkyska synranden och den andra vara
försvunna, somliga burna av lyckan några trappsteg
högre, andra uppslukade av Bowarys ännu djupare
skuggor. Det var en jämn omsättning, en evig oro,
ett feberaktigt fullgörande av dagens tillfälliga
husliga plikter. Man hade känsla av att allt var
rese-brådska, icke bofast liv, i det smala huset vid
femtonde gatan. En osynlig piska pådrev invånarna,
icke den omedelbara nödens, icke det fordrande
affärslivets, ty många stodo blott allt för långt utom dess
trollkrets, utan endast den namnlösa orons, den
hotande ovisshetens, den smittosamma ängslans grymma
gissel. Om varandra skockade sig dessa unga och
gamla kvinnor kring kranarna i badrummet, flögo
halvklädda och papiljotterade genom gången och
upp-och nedför trapporna, och värdinnans tunna, spejande
ansikte stack beständigt fram, där man minst anade
det Alltid fanns något intresse att bevaka, i
synnerhet var tillgången stor på gäldenärer, vilkas lätta
utrustning kunde fresta dem att ljudlöst slinka utom
porten.

Missis Hultman släpade förnämt sin nya blå
morgonklänning uppför de illaluktande trappmattorna,
sedan hon i arla morgonstunden följt sin man ned.
Hon var omorgnad och rufsig, med hängande fläta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyavarlden/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free