Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
57
Hon hoppades ioo men vågade icke så där
utmana lyckan.
— Säkert, om icke mer.
Hon hade redan summan i hand, skälvde till av
iver att vara riktigt förnuftig.
— Vi ska lägga av Töre, hälften minst, lova det.
— Ja, men ännu är jag inte förstklassig, ser du.
Denna nyktra anspråkslöshet retade henne.
— Bevars, det blir väl en smal sak för dig, sådant
skräp.
Töre svarade icke, han satt och tänkte. Hon
kände ofta lust att ruska honom för att fa fram
tankarna.
Under de följande dagarna gick hon och undrade
på Töre. Spanjoren hade försvunnit tyst som han
kommit, och hon gjorde obehindrat långa
promenader uppåt de milslånga, ängsligt räta gatorna. Ett
egendomligt öde att Töre med sina stora anlag till
sist inte skulle bli målare. När de förlovat sig hade
den framtidsplanen naturligtvis fått vika, han var
fattig, hon var fattig. Tanken att resa ut till Amerika
hade alltid grott hos honom. Men hon kom ihåg
nu ett ord, han sagt strax innan avresan:
-Åh. därute kan jag bli målare också, mycket
bättre, för där gör jag som jag vill.
Inga dylika funderingar hade dock hörts av i hans
fa, korta brev, Töre var ju aldrig någon skrivkarl.
Gud skall veta, att när hon reste efter, var det
hennes brinnande föresats att bliva till stöd och
ingivelse för honom. Hon ägde naturligtvis många före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
