Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 INLEDNING.
ningarna och kvinnan, som såg så nätt ut och ändå
råkat på förfall.
— Jag flyttar, jag skäms för kundernas betjänter,
knyckte hon på nacken. — Se här min fru
(beskyddande): om ni vill hålla till godo med litet smått
jag lämnar kvar, det är olivolja och en vintår i
buteljen, ett par sardinlådor och annat ni antagligen
inte skaffar er.
Louise tackade nervöst.
Sedan fransyskan svajat ut, satte hon sig på första
stol och lät tårarna droppa och falla, hur de bäst
ville — se så, nu vore måttet väl dock rågat.
Och när Töre strax därpå kom hem och
hänsynslöst som för att göra pinan kort bröt ut:
— Det är slut alltihop, jag är avskedad, gick
det så fullkomligt ihop med hennes egen tankegång,
att hon lugnt gav till svar:
— Bry dig inte om det, vi fara någon
annanstans, det här är ju alls ingenting att hålla på, nu
fa vi börja vårt liv ordentligt.
Han såg på henne, allt mer tomt frånvarande i
blicken, kastade sig så ned på sängen och knöt handen:
— De åsnorna, de begripa ingenting, allt är
förlorat för mig.
Förlorat?! Hon drog upp sina ögonbryn nästan
förvånad och satte sig på sängkanten.
— Töre, du har egentligen aldrig sagt mig hur
du hade det förra året, var du var när du låg sjuk
och inte kunde arbeta, jag var liksom rädd för att
höra, var det på något rysligt lasarett?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
