- Project Runeberg -  Den nya världen /
66

(1917) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

FÖRSTA KAPITLET.

med band och blommor. Från alla håll komma
liknande fordon, än i sporrsträck, än i sakta mak. Där
skumpar den tjocke tyske slaktaren, hans vita dräkt,
hans köttstycken i islådan och den stora vågen inne
i vagnsdunklet, allt svänger för den hoppande farten.
Bondfar, bara ben och senor och ett isgrått
yankee-bockskägg, följer efter, sitter tryggt inne i skyddet
av tältduken och tuggar med slugt hopknipna läppar
sin tobak, han ser ut, som kunde han livet ut och
in och visste på pricken vad det är värt.

Innan ännu morgonsolen hunnit över takkanten
ut på trottoaren, är »Persikostadens» torggata ett enda
virrvarr av glam och starka färger och fina, ömtåliga
dofter, som breda ut sig över djupt skuggade
avenyer och villor med platta tak, skärpas därinne i
svalkan, men mattas, upplösas i kvalmig faddhet
härute i solen. Böndernas vagnar bilda två ändlösa
linjer den sluttande gatan uppåt från utkanten, där ruttna
vattenmeloner simma i rännstenen och negerfar sitter
godmodig och tjock i blårandiga bomullsbyxor och
röker pipa i dörröppningen på sin träkåk. Ända
intill de vita husen, vilkas balkonger digna av
blommande växter, nå dessa fordon. De nedköras tätt
vid trottoaren, så att de köpande kunna gå asfalten
framåt och ledigt sticka in sina händer efter
härligheterna under tälten, medan hästarna på var sin sida
av gatan gnägga och frusta mot varandra i allt det
daggvåta, som ännu dunstar upp från stenarna.
Bar-huvade kvinnor komma ur husen, vad det lyser, vad
det kittlar näsborrarna, men deras ögon äro mätta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyavarlden/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free