Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 FÖRSTA KAPITLET.
ann i arm, båda spända som på ett äventyr, druckna
av sol och nytänd levnadslust. Han bär hatten på
sned, hon är klädd i sin brudklänning med här och
där en bortglömd kvist av äppelblom, som hon
rycker bort, när hon märker den. Det är den lättaste
dräkt hon har, och allt är lätt, alla äro ljusa, ja till
sist flyter alltid det ljusa ovanpå, i dag är det rakt
som om de fatt livet till skänks.
Alla husens dörrar stå på vid gavel, och man ser
folk därinne kyssas och omfamnas av hjärtans grund.
Damernas dräkter glänsa präktigt i solen, över
bläcksvarta ansikten trona överdådiga hattar, sållade av
rosor, himmelsblå och apelsinröda sidenklänningar
sitta stramt tillsnörda under svällande barmar som
på trädockor, det knakar och knastrar i fogningarna,
vita glacéhandskar täcka det grova hullet upp till
armbågarna, den ulliga luggen vidrör ögonbrynen,
och diamanter äro anbringade varhelst möjlighet yppat
sig. Stolt tillbakaböjda, skrattande med bländvita
tänder lyfta de storfotade sköna, där de gå fram,
frikostigt på kjolen för att visa spetsiga gullskinnsskor,
och solfjädrarna smälla och vifta och fläkta oavbrutet.
Framför, vid sidan och bakom fjäska svarta och bruna
kavaljerer i ljusa promenadtoaletter, röda handskar,
skor som sylar och monoklar på silverkedjor. Alla
le de förföriskt, slå ut med händerna, lägga sina
huvud på sned, och skönheterna vagga på de yppiga
höfterna, göra plötsligt en vågad rörelse full av
övergivenhet och vidröra beundrarnas skuldror, slå dem
obesvärat ett slag med den hopfällda solfjädern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
