Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Det var en kvalmig, våt decembernatt. Suset
av en fjärran löpande elektrisk spårvagn, ett
och annat hundskall från bakgården, rullandet
av någon brådskande läkardroska Torggatan nedåt äro
de enda ljud, som äga namn bland allt som spritter,
kvider eller viner genom natten. Och när ljuden
tystna, skälver tystnaden liksom av återljudet.
Louise orkar icke öppna ögonen men ser genom
ögonlocken, hur luften i rummet dansar fantastiskt
med våglika, långsamma rörelser i ett skärt töcken.
Hon vet, att framför gasen hänger ett rött papper,
och hon tänker, att hon är nattens hjältinna, och
att ljuset från hennes rum lyser ensamt och stilla
ut i gatans mörker. Hon ser även andra ljus, många
dimmiga, dåliga ljus, som hon vet brinna bakom de
tegelröda verkstädernas fula rutor. Dylika små svaga
tankar är det enda hon förmår, men stora ohämmade
tårar droppa oupphörligt ned och väta mungiporna.
Hur länge har hon legat så här? just som doktorn
lagt henne tvärt över sängen med en röd filt ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
