Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
upp till hakan. Det sticker i huden, men hon gitter
icke röra sig. Över tillvaron vilar en drömton, hon
frossar av milda martyrkänslor. Här skall hon i en
stund som denna ligga ensam, så ensam och allena
vakande, som levde och andades ingen människa på
jorden mer än hon. Det är så genomhårt.
Plötsligt far ett ryck genom kroppen, tänk om
hon ligger och dör! Fruktan öppnar genast hennes
ögon, rummets stumma föremål ingiva ångest,
svidande smärta, outsäglig längtan efter själar. Som
ett öppet sår står hennes längtan efter en innerlig
själ. Var hade de lagt honom? Hon kände honom
icke längre, se honom unnade de henne ej!
Hon är för matt att sörja lidelsefullt. Varför
kommer ingen?
Där är kvinnan igen.
En stämma ljuder bortifrån gatan, närmar sig, blir
gällare, kommer nära inpå, tätt under fönstret och
skriker släpande:
— Varm soppa, ett mått, e-en ce-ent.
Blir så svagare och dör bort, men lever kvar i
rymden. Det har verkat som tjutet av en schakal i
ökennatten. Ångest kryper över den sjuka. Så har
kvinnan ropat natt efter natt, Louise har brukat ligga
och undra och tänka helt opersonligt på de otaliga
slavar, till vilka hon bär rykande soppa med rötter för en
cent. Hon vet icke, varför denna jämmerliga, skarpa
ton ur det tröstlösa arbetets läger nu tvingar sig in
i hennes innersta, borrar sig fast som ett lidande utan
storhet. Hon vill icke! Vardagen är slut, det stora,
14—171248. Anger ed-Strandbergs Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
