Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
107
uppför trappan. Ögonblickligen genomströmmar henne
likt eldande vin en ljuv trygghet, hon nästan ler av
darrande glädje, ett svall av bred själviskhet sveper
om henne, nu ska de komma och smeka och kela
med henne, vara goda, ömma. Hon sätter barnsligt
ut munnen av låtsad förnärmelse och låter tårarna
strömma fritt, allt i vällustigt övermått av värme och
säkerhet.
Hon hör hur dörren öppnas och hur folk tassar
och viskar, något frasar omkring snabbt, och det
fläktar från kalla kläder. Gasen skruvas ned,
persiennerna slås tillbaka med en dämpad smäll, och grått
morgonljus lyser in på hennes slutna ögonlock.
Hon blir full av skratt, så kittlande tryggt och
mjukt är allt. Nu böjer Töre sig ned och kysser
henne. Hon känner med välbehag beröringen av
varma läppar och strävt skägg.
— Sover du? viskar han.
En underlig värme vågar sig om henne, hon
öppnar ögonen och ser en kvinna med full moderlig
barm stå lutad över sig, slår plötsligt armarna om
den främmande sköterskans hals och gråter ljuvt vid
det breda, fylliga bröstet.
— Lugna sig, sötnosen, pjollrar en röst, invand
och smidig, upp i diskanten som lockade den på
höns. Glatta händer smeka henne, hon lyftes, vändes
och skötes av långa, snabba, händiga fingrar med en
stark glans i grått. Louise ligger och iakttar dessa
fingrar i matt förtrollning. Kvinnan ger ett brett
intryck av skydd och vård, förstår att giva sig helt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
