Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6 FEMTE KAPITLET.
av smärta, men detta krassa missljud skar vasst in i
stämningen. Emellertid var det som hade gumman
för var gång haft svårare att sluta och att upprepa
sitt stereotypa, allt vårdslösare:
— Lugna sig, sockret, bara lugn och stilla.
Men för Louise lät denna fras alltid som ängla-
musik. Hon fick tårar i ögonen av tacksamhet,
lutade sig försonande instäJlsamt mot den gamla och
mumlade:
— Smek mig litet, åh, var inte ond.
Säkerligen stod missis Donnovans grumliga själ
ett ögonblick stilla av undran.
När Louise bättrades, var hon dock ofta lat och
fordrande, och då kom i sköterskans väsen något
uppmärksamt, nästan krypande. Hon hjälpte henne
ljudlöst och snabbt på med skor och strumpor, till
och med matade henne under lena åtbörder. Men
så fort Louise sjönk samman till ett hjälplöst barn,
föll i gråt och kastade sig om Tores hals, blottande
svaga punkter i deras samliv, glittrade missis
Donnovans nyfikna ögon till på ett farligt, kallt sätt.
Louise böljade få visit av husets fruar, som
behandlade irländskan ringaktigt kyligt. Genast skälvde
Louise av harm, blev skygg och nyckfull. Detta
stötte amerikanskorna, och de gjorde besöket kort.
Fru Hultman skyndade då till sin koffert i ett häftigt
begär att återköpa den förfördelade kvinnans gunst
genom att överösa henne med gåvor. Missis Donnovan
stod där lysten och stirrade av förvåning och
möjligen någon dunkel rörelse, mottagande i sin famn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
