Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtToNDE KAPITLET.
125
ligt regnade ned och svärtade hela universum:
himlavalvet, gatstenarna golven, sofforna och människornas
hud. Det blåser råkallt från Michigans vårblå vatten,
folk kommer från Östern, där överplaggen brände
dem i skuggan, och vinden far isig genom deras
rysande lemmar, men sotet har vid sig något ljumt,
det liksom värmer.
Chicago! Du motsatsernas halvvilda, brusande,
vitt-famnande, livslevande stad av lera och guld. Som
ditt sot är svart och din sjö glittrande blå, så är din
uppsyn hemsk och strålande klar, du bär ett helvete
och en himmel i ditt sköte. I ett svindlande säkert
grepp samlar du, som vore det en handfull juveler,
vad människorna tänkt och sagt och lidit och strävat
och drömt sig till sedan skapelsens dag, och du
håller de slipade ädelstenarna mot solen av din egen
gränslösa tanke, och de återkasta sitt sken
mångdubbelt. Och lika visst rinner bort som sand mellan
dina fingrar, strös för alla vindar andligt förvärv.
Endast dumheten och den klena iakttagelsen ser i dig
blott krämarbarbari och synd. Din hjärna är skarpare
än andra hjärnor, din fattning och skattning av
tingen och din handling snabbare än någon annans, och
du är lika klok som du är hänsynslös. Du slipar
dina vapen vassare än någon i världen, som gärna
ville vad ensamt du kan, och av allt som äger
krafter, förstår du att smida dessa vapen. Din publik är
på en gång den mest mättade, den modernaste och
den primitivaste i världen. Och du vet det. Du
vet att fasthålla den genom att gripa jord och him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
