Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
åttoNDE KAPITLET.
— Ta det kallt, vad fan, ska man förgås, så ska
man.
De köpte genast en Chicago Herald och gingo in
i ett tomt frukostrum.
— Slå inte tvärt upp »Help wanted», viskade Töre
nervöst, de se så väl, att man är en arbetslös stackare.
Med ryggarna åt rummet yttrade de då och då
högt några meningslösa ord, medan de varligt och
slugt vände de många bladen för att fa upp rätt sida.
Hur fa som behövde hjälp. På långt när allt kunde
ju heller icke komma i fråga. Det mesta krävde
yrkeskunskap, och konkurrensen var gränslös. Vad
man därhemma berättade om folk, som i Amerika
helt djärvt åtagit sig saker, varom de icke haft minsta
idé, och på något sätt alltid fått det att gå och
kommit sig upp och blivit rika, det var en saga, hade
kanske hänt en bland femtio tusen och hände icke nu.
Men folk kände aldrig till annat än det Amerika, som
varit till för tio år sedan.
Till sent på kvällen satt Louise på deras tomma,
illaluktande rum och väntade. Så fort dörren därnere
smällde, blev hon kall om händer och fötter.
Slutligen kom Töre trött och tvär. Hon såg genast, hur
det gått.
I teckningsväg visste han ju, att det var omöjligt.
Tid krävdes för de olika maneren, och för resten hade
varenda man, som satt upp en aßar, sin olika mening
om vad som var skönt och riktigt. Töre hade gjort
den iakttagelsen, att vaije nation såg med egna ögon,
man kunde aldrig beräkna om en arbetsgivare älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
