Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtToNDE KAPITLET.
133
svart eller om han svärmade för vitt. Även i andra
sysselsättningar fordrades uppövat handlag. Bland
annat hade han anmält sig som ostronöppnare å ett
matställe. Det frågades hur länge han hållit på med
yrket. Han ljög och sade: ett år. Men då kniven
kom i hans hand, sågo de genast att han var
nybörjare, skrattade åt hans lilla försök men avskedade
honom på fläcken.
Dagen därpå samma förhållande. På ett bryggeri
antogs Hultman som buteljsköljare men gjorde saken
ej tillräckligt fort eller efter senaste metod och måste
gå. Förmannen erbjöd honom att arbeta 14 dagar
för ingenting, så kanske sedan. Hur mycket
betalades? 3 dollars i veckan.
— Vi betala 10 endast för vår inackordering,
Louise.
Överallt träffade han svenskar. I ett sjukhuskök
stod en student och skar sönder fisk och kött, hans
händer voro illa stuckna, fulla av halvläkta sår. Herre
Gud, legodrängarna i min faders gård, skojade han.
På buteljsköljningsstället arbetade en skåning och
hans hustru. Det var en fin karl, bankrutterad
grosshandlare från Malmö. Hittills hade han förtjänat 3 dollars
i veckan som betjänt hos en doktor, då bodde hustru
och bara i ett källarrum och levde på 1:75 i veckan.
Två barn dogo, naturligtvis. Nu voro de rika, menade
mannen, förtjänade 6 dollars och hade fatt sin Ulla
flicka in som passupp hos Hubs.
— Men hon dör väl snart hon också, där är en sådan
stank, hade modern sagt och sett ångestfullt på Töre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
