Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtToNDE KAPITLET. 135
glansen, körde, red eller bicyklade längs oändliga,
släta avenyer Chicagos stora värld, sportpubliken,
vetenskapernas och fläsknoteringarnas bemärkta män,
de tusen modiga kvinnorna. Louise tyckte hon kände
dem alla genom tidningarnas närgångna meddelanden.
Det bar mot Michigan Avenue’s praktfulla esplanader
och palatsrika husrader, marken darrade under dovt,
dämpat rullande.
Detta Chicago vid Michigans strand var böljan
till en världsstad av första rang, men ännu såg allt
för splitternytt ut. Boulevarderna föreföllo tomma i
sin vidunderliga bredd, människorna tedde sig som
prickar mellan de fyrdubbla leden av "raka träd,
hästarna hade för rymligt fält för sina krumsprång
och marmorpalatsen verkade för stilla öde. Chicago
ville vara ett Paris men hade ännu icke lärt sig rollen.
Länge kunde hon aldrig se på detta. En underlig
ängslan drev henne inåt staden, där från nord- och
västsidan alla de ändlösa, smutsiga gatorna nedåt City
komma susande hela härar av spårvagnar, pinglande
och ringande som galningar, korsande varandra under
ett gnisslande, ett skrapande, ett vinande likt tjutet
av förlorade själar. Här passeras ett skyhögt hus, en
dyrbar offentlig byggnad, där bredvid ett ruckel, och
på tio stegs avstånd från ett fint kvarter gungar mitt
i rama staden ett illaluktande träsk eller står
obesvärat på fyra fötter en butter koja intill något brutet
plank, varvid dessutom stöder sig en ramlande
handelslokal full av påklistrade plakat: »Till salu, affären
går lysande.» Allt är lika kärt, bara det går fort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
