Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtToNDE KAPITLET.
139
När hon blundar och tänker tillbaka, visar sig ett
virrvarr av blackt hår, breda käkar och grova drag.
Det ligger ofta något av tillfällighet i deras framfärd,
av missbelåten brutalitet eller ängslan i deras spända
ansikten. På matställen, kuskbockar, i bodöppningar —
överallt kan förekomma dessa ovårdade figurer, på
gränsen till slusk. Endast mer sällan ser man en
amerikansk arbetares fina, skarpa ansikte, lediga,
godmodiga hållning och ordentliga toalett. Förhärskande
är den germanska och irländska typen.
Ibland beger hon sig àv åt nordsidan. Hon går
långsamt framåt de likformiga, tråkiga gatorna, där
vid vartannat steg ljuda västgötska, skånska och
småländska toner. En egendomligt skygg känsla driver
henne dit, hon har dessa år så väl levat dem förutan,
men nu är det som hade livet bragt dem närmare.
Töre och hon ha för handlöst kastats in i den vilda
främmande staden, hon vet icke, vad hon hoppas
häruppe, eller snarare, hon vet, att hon föga har att
hoppas av alla dessa ansikten, som otillgängliga och
med något avvisande i sin oberördhet stirra på henne.
Hon förstår, att om de hade reda på vem hon vore,
skulle det icke ändra saken, här ser var och en upp
för sig själv. Men hon går stilla förbi deras trappor
och letar ut enskilda och undrar, vad livet haft att
bjuda dem, och känner den sjuka känslan av något
som är över henne, över dem alla, och som icke kan
motas bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
