Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
åttoNDE KAPITLET.
— Madame, hon viskade nu modigt och mycket
förtroligt däruppe i den smutsiga gången, var inte
orolig. Jag kan våga vad som helst på att herr
Holstein betalar för er, om ni bara ber honom. Han
är nyss kommen och rik, han är alldeles galen att
strö ut pengar, springer varenda dag till Siegel och
Cooper och drar hem skräp, det är han, som betalar
för miss Anderzohn därnere, ja ni såg? Alldeles
hederligt för all del, hon vek blygsamt undan för Louises
blickar, jag är till den grad noga med mina
inackorderingars uppförande, bara, ni vet, hon lade huvudet
på sned och log, ungt folk, ute för första gången,
jag gör honom en väntjänst med att se till, att hans
pengar komma till nytta, och er är jag säker på att
han bjuder. Ni slog an på honom.
Hon såg sig hastigt om och sänkte rösten
ytterligare:
— Bara säg att han inte ser ut som en jude, han
kommer från en döpt familj, ser ni.
Louise stod som tjusad och såg på den lilla
smilande munnen och det gamla draget nedom
näsvinklarna.
Tankegången var så orimlig och främmande, att
det gick runt i hennes huvud.
Hon mumlade några ord och gav det hela en
skämtsam vändning, varpå hon sprang in i rummet,
trevade efter stickor och tände gasen. Tankarna flögo
som bollar mellan det högsta och lägsta i hennes
själ, begreppen upplöste sig, och med större och större
lugn mätte hon svindlande djup, de skrämde henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
