Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtToNDE KAPITLET.
145
icke så mycket, som hon trott. Egentligen var Tores
och hennes förhållande ett undantagsfall. Något så
oerhört som att verkligen stå utan tak över huvudet,
utan mat, det måste ju väcka allas bestörtning.
Hon hörde någon med lätta steg ila uppför
trapporna och flög till dörren, öppnade den helt litet,
hennes panna fuktades av kallsvett. Dörren till herr
Holsteins rum stod på vid gavel, han gick och gnolade,
drog fram lådor, släpade på möbler, hon kunde se
hans vackra ansikte glöda av ungdom i gasskenet.
Hastigt gick hon ut i gången och blev genast
upptäckt.
— Ah pardon madame, entrez, please.
Louise dröjde på tröskeln.
— Ni nämnde den där lilla marmorbiten, skulle
vara så roligt.
— Sitt ned madame, genast.
Rummet var belamrat med halvuppackade
föremål, statyetter, skärmar, gamla tallrikar. Den unge
mannen for ivrigt omkring och letade och pratade
hastigt, skiftade som dagrarna om våren, allt under
livliga åtbörder.
— För slarvigt i huset madame, måste ha litet
vackert, ni vet. Tycker ni om det här mönstret? Ni
känner Dostojevskij ? Ah, Ryssland är för tåligt,
madame, vet ni vad det kostade att komma över
gränsen? Värnpliktig, intet pass, 100 rubler åt
gendarmen! Gick galant, irrade omkring i Ungern, Paris —
Paris behagade mig inte vidare, redan erbjuden plats
som kompanjon till mister Aaron, känner ni honom?
19—171248. Anger ed-Strandbergs Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
