Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
åttoNDE KAPITLET.
enkelt satt den mot tinningen och skjutit, eller en ask
gift, eller ett rep som hon lagt om halsen och dragit
och dragit, tills hon icke kunnat mer?
Hon var i tanken så nära däran, att hon blev vit
och ögonen stodo stint ut. Hon genomlever hur hon
reser sig, går till lådan och tar fram en flaska
arsenikdroppar, som doktorn gav henne efter hennes
sjukdom, men vilka hon aldrig brytt sig om att begagna.
Så sätter hon den lilla flaskan för munnen och —.
Här svalde hon, tungan smackade mot den torra
gommen. Hon slöt i dödsångest ögonen, ett
ögonblick var det som om tanken måste draga handlingen
efter sig.
Hon reste sig verkligen och gick framåt, slet sig
så med ansträngning ur den underliga domningen och
skrattade till. Ahnej, sådant ämnar man, men man
gör det icke.
Åter tände hon ljus och gungade fram och åter i
korgstolen. Det var underligt med dessa själens lekar,
en så ryslig lek som nyss, skräcken försvagades, så
fort man gick det allra värsta inpå livet, viljan bands
eller drogs efter, tills den rent av förlamades och man
måste handla. Man borde aldrig leka med tankarna,
och just som man tänkte detta: att man icke borde,
icke finge, så kommo de som galna skrattande troll
och grepo om en dubbelt, fyrdubbelt starkt.
Gud, så orolig hon var, Töre!
Hon smälte av kärlek, av längtan, blev av ångest
blek under ögonen.
När hon hunnit slöa till, kom han. Han knackade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
