Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
157
ner bland ynglingar, smög in i hans tankar, och
samtidigt gnagde honom ett bittert medvetande att vara
förbigången, utesluten som det gamla evigt är från
det unga. När han tyckte, att han offrat allt på sin
beundrans altar, var det icke hälften av vad som
fordrades. Och vid sådana tillfallen kunde han i
trotsig smärta famla efter de gamla idealen, ja känna en
obestämd svartsjuk längtan att göra dem till sina.
I längden tärde denna själens hemlöshet på
honom. Töre Hultman hade blivit ytterst nervös, hans
blick jagade orolig och skygg, och det ljusa håret
vid tinningarna böljade gå i askvitt.
Mac Loughlins stora ord och den sorglösa
säkerhet, varmed de uttalades, gjorde i dag som alltid ett
otrevligt intryck, och Tores sätt och ton blevo
alltmer kyligt avmätta.
— Ah, sade han nu, mörknande kring
ögonbrynen, européen säger just om er, att ni ingenting eget
ha, varifrån ha ni fatt allting om inte från oss? Er
teoretiska underbyggnad är skral, mister Mac
Lough-lin, ni skulle veta vad som fordras av en svensk för
att —
Ett skarpt, skallande skratt avbröt honom och
ekade genom den tomma salen.
Mister Mac Loughlin låg tillbakalutad lika lugnt
med huvudet nedsjunket mellan axlarna och borrade
in sin blick i taket.
— Ni är en mycket hygglig man, mister
Hultman, och jag tycker om er, jag håller alltid på
svenskarna, de lever som människor, fast de supa ihjäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
