Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
åttonde kapitlet.’
restaurang vid den vårdade Wabashavenyn. Det
var en av Chicagos fa platser, som erinrade om
Östern. I den ljumma förstugan grönskade palmer
och blommade kamelior, och inne på de
sammetsmjuka mattorna tassade negrer i frack, tyst som i
ett likrum. Gästerna talade ytterligt dämpat eller
serverade sig fullständigt tysta från fat med
silverlock.
— Mister Hultman, sade amerikanen sakta och
höll tankfullt sitt guldgula glas mot
eftermiddagsljuset, som i en smal bländande stråle sköt fram ur den
ofargade rutan på ett målat fönster, gör er inte brått
i kväll. Ser ni, jag vill säga er någonting, jag har
fattat förtroende för er, och ni vet, när vi
amerikaner ha det. finns ingen gräns, vi tro, tills vi bli
bedragna, men se’n tro vi aldrig mera. Jag vet inte,
om inte detta är ett fel. Well, mister Hultman, det
finns någonting som kallas otur, och vi amerikaner
ha aktning för det. En karl må vara aldrig så
företagsam — har han det, då är han knäckt, det är allt
vad som är att säga om den saken.
Han höll upp litet och studerade noga vätskans
många skiftande färgtoner. Orden kommo
långsammare:
— Ni — vet holländaren däruppe i affären? Ja, han
är en styv målare, erkänd i sitt eget land, mister
Hultman, men hemma kan han inte vara på grund
av släktförhållanden. Nå, han spelar inte, han
dricker inte, har inga dyra vanor, arbetar fort och
skickligt, men han kommer ingen vart. Jag säger till ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
