Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åttonde kapitlet.
169
— Jag är född till det, rent ut sagt, Louise, du
ska inte bråka med att »dra mig upp», tjänar till
ingenting.
Det blev så obehagligt tyst, att han späkt tillade:
— Vi kunde nog fa bo hos faster Ulla, så slapp
du hushåll.
Hon stod plötsligt framför honom med smala,
hopknäppta fingrar och ögon skarpa av ångest.
— Låt oss försöka ännu litet, litet, först. Jag ska
gå ut som bokagent, och så reser vi till någon mindre
stad.
Töre rörde sig icke, men en viss tvekan låg i
den ton, varmed han svarade:
— Det orkar du kanske icke.
— Jag får väl inte spara mig, sade hon snävt,
men mungiporna drogos nedåt som på ett barn.
Töre säg på henne från sidan, hans besvärade
uttryck vek för ett ömt, blicken ljusnade, och plötsligt
grep han henne i sina armar och sökte hennes
läppar halvt i gråt.
— Stackars min lilla fågel, min egen flicka.
Men hon låg styv och kall i hans famn. Denna
ömhet gällde icke henne utan hennes uppoffring, den
var uttryck för den lättnad han erfor över att
bördan till viss grad lyftes från hans axlar. Äntligen
hade hon blivit slav.
Dagen därpå gick hon ut ensam och gjorde sina
efterforskningar.
21 —171248. Anger ed-S t rand berg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
