Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
åttonde kapitlet.
som är från det som vill vara, vräka sig kockar och
negeruppassare i snövita tröjor ut genom fönster och
över stängsel och göra luffaren livet surt. Och
ändock tillhöra de det enda slag av dödliga, som
trampen har amerikansk medborgarrätt att förakta! Han
känner djupt det grymma skämtet i ödets lek.
Denna växelstation i amerikanska Västern liknade
för övrigt hamnen vid ett svenskt fiskläge. Uppför
de gropiga backarna stretade magra kampar,
husgavlarna vette åt gatan och utgjordes av lantliga
handelsbodar med makrilltunnor, högst uppe lyste en röd
krogskylt, som i ofantliga bokstäver bar namnet
Anders Peterzohn, och mellan denna och perrongen
slank oförtrutet en underlig flock personligheter av
obestämt ursprung, obestämt yrke och obestämt
förehavande, en av Västerns djupaste gåtor, evigt
svingande mellan dessa båda poler: krogen och
järnvägsstationen.
Den bar en konstig prägel, hela denna köping,
en ton av stillastående, av öldrickning, av äppelträds
sus, av Sankeysjungning och av välmåga, som icke
längre önskar.
Utomkring vaggar prärien, havet, det vida,
sollysta. Här försjunka allas blickar av vana och av
naturtvång. Prärien är luftningen i denna kvava
instängdhet. Bortom finnes allt det, som vaije hjärna
drömt om någon gång i sitt liv, dessa hundratals
glimmande järnvägsskenor verka som ett löfte:
möjligheterna, framtiden förefalla så lätt åtkomliga, och
det gör att folk lägger på hullet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
