Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtTonde kapitlet.
179
nare, inför vilkens ögon ingenting var stort. Ord,
vad är egentligen ord för den, som genomskådat
dem? Nej, mina herrar, ge mig hellre en smörgås
med schweizerost och en halv pilsner klockan tolv.
Det är något, ser ni. För en sättare ligger den
mänskliga ihåligheten blottad. När man i botten,
märk ordet, känner dessa åsikter, som alla trängas
om att fa folk att höra och se, måste man le, de
äro så barnsliga. Det är bara halvkunskapen som
bedrages.
Ute i Amerika hade han nämligen slagit sig på
träskäraryrket, och hans egendomliga förhållande till
vetenskaperna och konsten tvang honom att taga
livet filosofiskt, kanske med ett litet stänk av
nedlåtenhet. Framför allt behandlade han alla
tankeutbyten skämtsamt och lätt likt en kännare, den där
godmodigt finner sig i hopens utgjutelser.
— Ser frun det går en djup mening genom
tillvaron, och allt vårt bråk är bara barnsligt
Orättvisa, klasskillnad, det är en djup tanke, som inte ni
kan genomtränga. Viktor Rydberg? Viktor
Rydberg?! Vem är väl denne omskrikne Viktor Rydberg?
Herr Berg slog ut handen och höjde på axlarna.
Därpå intog han sin förra ställning och böjde sig
fram med fint överlägset löje.
— Vaba? Vår Herre är väl ändå litet djupare,
han, än Viktor Rydberg?!
— Herr Berg, herr Berg, kom fru Silfversvans
ängsliga röst från skafferiet, klockan är ett strax,
sitter inte herr Berg och försummar sig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
