Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 åttonde kapitlet.
— Vassågo, vassågo, Hultman lille, förse sig,
nödgade han med storartad gästfrihet
Herr Hultman var allas gunstling, hans herrelika
väsen och betydelsefulla blick ingåvo dem aktning,
på samma gång ett visst något sade dem, att han
var deras. Hela pensionatet krusade för honom,
och denna understrukna hövlighet stod i bjärt
motsats till den besvärade kyla, varmed Louise
bemöttes.
— Jag säger då, att herr Hultman kunde visst
aldrig förlora tålamodet, beundrade värdinnan och
lade för honom en hel hög kalla plättar.
— Jo jag tackar jag, fråga min hustru, motsade
Töre blygsamt leende och gav sig god ro. Han
trivdes väl här nere, det smekte honom att finna sig
uppskattad, och med lugn godmodighet lutade han
överkroppen tillbaka och tände en cigarr.
— Ja, det far jag säga, utlät sig Bovik, en sådan
äkta man som Hultman det finns inte i hela Amerikat.
— Om bara icke tiderna voro så dåliga, lättade
Töre sitt hjärta, men det tycks bli värre och värre
att fa tag i en fast plats, det är som att söka efter
guld, litet styckearbete här, litet där, man far ta det
hårt, fru Silfversvan.
— Nå jag må säga, framstötte denna och fnös
föraktligt, medan hon samlade ihop disken. Det måtte
väl duga, tänk så roligt för frun, att hon kan hjälpa
till. Jag säger den som hade så lugnt och bra som
herrskapet, en ann’ har minsann också varit van vid
goddagar hemma hos far. Där i prästgår’n skämdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
