Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66 SJUtTonde kapitlet.
— Passa, passa, jo, jag kunde nog passat, men
inte du, jag sliter, tills jag inte har en köttslamsa på
benen, och folk säger att jag är märkvärdig, det är
vad de säga, joo en amerikanska skulle allt göra vad
jag gör, hon! Den karl, som lät henne hålla på så
här, skulle hon sp —
Hon hejdade sig och slöt ögonen.
Töre hade stannat mitt på golvet. Han höll
händerna i byxfickorna, djävulen for i honom.
— A fan, inte något att föra ett så hiskligt väsen
för att du hjälper till en smula, förut har du levat
som en svensk lat överklassfru, fan, du är ju en
arbetarhustru.
Hennes ögon stodo vidöppna och hennes huvud
förvirrades. Hon vaggade på det, ett fjolligt leende
ljus likt små barns smärtoleende i drömmen for över
ansiktet. Handen höll hon ut och deklamerade
hjärt-skakande som en komediant.
— Och när jag står där i främmande städer... på
torget... vilt allena, vilt allena, så hemlös som ingen,
ingen, med en börda alldeles för tung för min svaga
kropp, det var att gå på, bara gå på, och när jag
kommer intill husen, så ser jag hur de skynda sig
att rigla sina dörrar, de sky mig som ett skadedjur,
de är rädda för mig, men jag måste in och krypa
och slingra och smila och inte låtsas om något, jag,
slaktare och skomakare, svenskar är de allesamman,
de ha det fint de, och de äter vid fina bord, och de
fa sitta hemma de i sina fina villor, och ibland klappa
de mig på axeln och säga: Kära frun, att hon ska ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
