Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolfte kapitlet.
193
min själ det lockade sig. I Chicago trippade han
närsynt omkring och var dödligt rädd för att huset,
han bodde i, skulle ramla! En gång kommer
mannen in i en Pullmannare och ser sig ängsligt
omkring, och som det är ont om plats, är han tvungen
att slå sig ned bredvid en kolsvart karl, för resten
fin som tusan. Doktorn gör sig så liten han kan
och luktar på eau de cologne. Negersprätten böljar
titta på honom, och alla andra titta också och ha
roligt. Men doktorn bara ser stelt in i stolsryggen
framför och vågar inte röra sig, beredd på allt, ser
ni. Då, just som man är framme, sticker den svarte
ett kort i hans hattkulle och säger: Sir, det gör mig
ont om er, med den här chevelyrn får ni inte fem
cents av folk, jag rekommenderar frisersalongen, har
gynnat den själv i tio år.
Doktorn for med nästa båt över havet och njöt
sitt första lugna ögonblick på tre månader, då han
satt hemma i en första klassens waggonbur i det
ljuva medvetandet, att de som han stötte knäskålarna
emot åtminstone tagit studentexamen. Så kom en
följd av överlägsna och barnsliga artiklar om
Amerika i Morgonväkten och bland dem en om: »Hur
amerikanska industriidkare begagna sig av tillfallet.»
Men se herrarna, det roliga i den här historien
är, att negern inte alls var perukmakare utan en
välvillig och hjälpsam ostronmiljonär, som tog svenska
filosofie doktorn för någon slags europeisk trubadur,
med eller utan apa.
Han avbröts av utmanande skratt från ungdomen,
27—171248. Änger ed-Strandberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
