Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
TRettONDe kapitlet.
vet vad som lockat honom till den dumheten att gå
hit upp, vad han trott, hoppats, tänkt. Barnsligheter,
hans väg var given och kunde ej ändras. De olika
meningar, som dryftats, hade också varit ett jäsämne.
Han brann av begär att säga något, men var han
berättigad därtill? Vem var han, vad var han? Rätt
och slätt en avsigkommen stackare. Och inte en
gång hans åsikter, hans tycken ägde bestämd färg.
Hans hjärta klappade fort, när hemmet på den nya
jorden togs i försvar, han ville ropa och instämma:
vi äro större och starkare nu än vi varit, något
mäktigt har fattat våra själar. Men var fanns detta nya
hos honom? I vad hade det omsatts? Och
dessutom: märkte han icke, när talet nu föll på konsten,
hur gamla, finare tankar döko upp, hur det grät och
klagade inom honom, hur han längtade efter
gammal grund, emedan denna gömde hans dyraste
drömmar? Så starkt hade han aldrig känt sin dubbla
natur som konstnär och som underklassmänniska.
Det ideal den ena måste sträcka sig efter, trampade
den andra under fötterna.
Och som han satt där, utvärtes lik en bild av
förstenad trumpenhet, kändes det som hade han
blivit oförmögnare än förut till att vilja, våga, hoppas.
— Vad tror ni det blir av Sverige, om det inte
reser sig och går tillbaka till sig självt? hördes nu
von Muhr hetsigt fråga.
— Hur långt ska vi gå? inföll någon gäckande.
Till Odin? Inte ens han torde vara fullt äkta.
— Jag får verkligen säga, började en annan, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
