Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tRETtoNDe kapitlet. 213
stockholmskan, hon har ju blivit en vilde. Jag vet
verkligen inte, vad jag skall säga eller göra.
På detta intet svar. Målaren talade dämpat kallt
till det nedböjda huvudet.
— Jag antar, att vi gör fru Hultman en tjänst
med att icke framföra det här svaret till rådman
Niefelt. Emellertid får fru Hultman ursäkta, om vi
inte känner oss hågade för vidare ordande i saken.
Efter vad jag häromdagen hörde av fru Hultman
själv, så.
Louise lyfte sitt tärda ansikte.
— Låt mig få fara hem, bad hon hjälplöst.
En stund efter höll en vagn utanför järngrindarna.
Louise jämte ett par svenska herrar stego upp, och i
samma ögonblick kom en dam, insvept i kappa,
framskyndande.
— Finns det plats? sade en mjuk, låg röst på
engelska. Får jag följa med?
Louise igenkände den vitklädda varelsen från
terrassen.
Bräcklig luftig kvinnlighet, burrigt brunt hår, ögon
med egendomligt ljus, vitt glänsande tyg, doft som
av nybadad barnakropp, allt detta likasom fyllde med
ens vagnen och steg Louise åt huvudet som glädje.
— Mitt namn är miss Hyne, amerikanskan
smålog. Jag bor i Blue Point, och sista tåget går ju
så sent.
Mörkret hade böljat falla på, och den elektriska
belysningen lämnade här och där parkerna de
genom-foro i djup skugga, medan dessemellan breda ljus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
