Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
Värmen står som en glödhet vägg inne och ute.
Från gården bölja stundtals vedervärdiga
dunster in genom det uppdragna fönstret, och
Louise tar emot dem med en darrande ryckning på
näsborrar och i mungipor. Plågad av brännande feber
rullar hon från ena sidan av den breda bädden till
den andra för att finna ett ögonblicks lindring. I
våningen över faller en tung kropp ned i en
knakande säng, och strax därpå ljuda snarkningar genom
de tunna trossbottnarna. Herr Silfversvan hemfördes
i morse av polisen. Men om det endast vore tyst,
ett ögonblick bara. En fiolstråke gnisslar ihärdigt
någonstädes, folk glömmer alltid att stänga dörren
till köket, eller vilja kanske icke. När Töre i går
bad dem för barmhärtighets skull upphöra med allt
oljud, skrattade de försmädligt och sade, att här i
landet krusade man icke för mamseller, ville hon, så
kunde hon nog stå på benen, hon som andra. Och
mitt i natten väcktes hon av fiolspel och slammer
ute i gången. Töre var grå som vadd och
blod-sprängd i ögonen. Hon hängde om hans hals och
tiggde och bad honom icke göra sig själv och henne
28—171248. Anger ed-Strandberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
