Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettonde kapitlet.
223
stormade och jäste ännu allt, madame, ingenting hade
hunnit ordna sig.
Doktorn lämnar naglarna åt deras rosenröda värde,
fäller ihop sin pennkniv och stoppar den i västfickan.
— Ja, man vet allt det där, men man tänker icke
på vad det är, folk draga aldrig ut följden av en
tanke, det är det enda de följdriktigt akta sig för.
Men varför skulle de göra det? Villfarelsen är mer
upplyftande.
Hör på ett annat fall.
En dam genomgick en livsfarlig kris. Efteråt
berodde allt på hur hon skötte sig. Nu började hon
ett ytterligt själviskt liv, hälsan var alltid det
viktigaste, för den fick allt vika, för allt annat var hon
blind och döv. Och hon blev pigg och kry, levde i
åratal, intill sen ålder. Min far skötte henne.
Ingenting annat än den hänsynslösaste själviskhet kunde
ha räddat henne.
En annan, hon var min patient, genomgick samma
kris. En natt, då en god vän i rummet bredvid
hastigt sjuknade, sprang hon upp ur sängen, hon hade
inte tid att kläda sig tillräckligt, ty vännens anfall
var våldsamt, och satt sedan vid sängen, tills
utbrottet var över. Hon visste mycket väl sitt öde, men
det bekymrade henne icke, hon måste göra som hon
gjorde, sade hon, därför att det lindrade den andras
plågor. Naturligtvis sjuknade hon och dog. Hon
var en godhjärtad person. Jag kände dem båda väl,
de voro fritänkare. Ni ser, att den som bäst
förverkligade det kristna begreppet fick den kortaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
