Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
229
varma tystnad som till en sang om lycka.
Oupphörligt hörde hon lätta, vänliga fötter, som aldrig
togo ett onödigt steg, det var så tryggt, en säll hamn.
Nu kom den smärta syster Lucy med ett förkläde
över sin tunna dräkt.
— Jag är kokerska, ser ni, skämtade hon.
Till lunch åto de tre damerna ensamma sina
tomater och sin skinka. Serveringen var utsökt i all
enkelhet, men ingen tjänare syntes till. Strax efteråt,
när de båda flickorna försvunnit och Louise tvekande
drog förhänget till förmaket åt sidan och såg den
gamla slumra i sin stol, hörde hon Paulines
skrattande, låga röst:
— Vi äro här!
Louise följde ljudet och kom till köket. Vid
diskbordet stodo systrarna i arbete. De avbröto icke ett
ögonblick. Sitt, nickade Pauline skalkaktiga och
Louise satte sig ned och såg på allt med stora ögon.
Köket liknade prinsessans dockkök i sagan, så
idealiskt obefläckat var det. Hennes ögon hängde vid
flickornas händer. Det låg något förtrollande i dessa
blixtsnabba rörelser, som hon knappast hann följa
med, i dessa grepp, där intet enda famlade eller
förfelade sin verkan, i dessa ideliga spolningar med
kokande, renluktande vatten. Allt var en lek, men en
lek med storartad verkan. På mindre tid än en
tjänstflicka brukar använda endast till att ordna sina
trupper, var alltsammans färdigt på sin plats,
handdukarna uppsköljda, varje spår av den prosaiska afiaren
undanröjd. Arbeterskorna lade av sina förkläden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
