Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
TRETtONDE KAPITLET.
doppade fingrarna i en särskilt beredd vätska,
varigenom händerna höllos mjuka och vita.
— Har er jungfru gått ut? frågade Louise för att
säga något
Flickorna brusto i skratt.
— Well, kära, vår jungfru hon plockar väl
majblommor i grönan skog för allt vi veta om henne.
Säg Lucy, du önskade nog få tag i henne, du, inte
sant?
— Det värsta är pannorna och all skurningen av
panelningen, försäkrade Lucy allvarsamt, det är
tråkigt.
— Inte knota, lilla flicka! Lucy, du far ju
hädanefter en gammal negress var måndag för tvätten,
är du inte då nöjd, så vet jag ingen råd.
Pauline klappade systern på kinden och fick
tillbaka en kyss på handen.
— Jag är all right, Polly, men om du inte .u går
upp och vilar dig med missis Hultman, så stiger jag
upp kl. fyra i morgon bittida.
Pauline skrattade och flög upp för trappan, följd
av sin svenska vän. Som en äkta amerikanska
förevisade hon stolt det härliga badrummet och de vita
doftande sängkamrarna med sina japanska halmmattor.
— Ha vi icke ett litet allra käraste hem? sade
hon soligt och lade sin arm om fru Hultmans liv, vi
yankeer avguda vjra hem. När amerikanerna börja
resa till Europa, är det som om de förlorade smaken
för hemliv. Jag undrar också, hur någon kan älska
ett hus, som andra taga vård om. Vore jag rik, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
