Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
TRETtONDE KAPITLET.
Hjelm och hennes syster, miss Ada Lennartsson,
författarinna. Ehuru obekant, ämnar jag någon dag
inbjuda dem till mitt lilla näste.
Louise läste detta brev nästan liknöjt. Hon tänkte
redan på Pauline Hyne så som man tänker på
personerna i en fängslande bok, sedan man själv åter
gått upp i verkligheten. Ett av livets löften, som
brutits, det var allt.
Men de sista raderna bragte oro i hennes blod,
fick henne upprätt i waggonsätet med något strålande
över ansiktet Ada, hon den enda, som där hemma
förstått hennes beslut, hon den stora, fria, folkets vän.
Ada skulle hjälpa henne till klarhet över sitt eget
öde. Hon skulle säga henne, att hon ej kunnat handla
annorlunda, att idén vore allt och det yttre ödet
blott en tillfällighet, som måste bäras upprätt.
Denna ovana tankegång kom hennes blod att svalla.
Och med kinderna svagt färgade och ett modigt ljus
i ögonen steg hon av vid Strettons station.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
