Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
TRETtONDE KAPITLET.
betarfamiljer, rostbiff, grönsaker, te och starka
soppor. Endast missis Envall lagade vanlig svensk
ar-betarkost. Aldrig ett ord engelska hade hon lärt
sig, och hur hon tog sig fram var en gåta, men
hennes sätt kuvade till den grad inackorderingarna, att
de aldrig kommo sig för att flytta, och slaktarens
eller mjölkkarlens små försök att lura henne
misslyckades fullständigt.
— Se så, sätt fram nu, Lovisa, pratade hon krytt
och snodde omkring med ungdomlig fart, skär bröd
och laga så karlarna får, de ska ha sitt, förstår hon,
det går inte an att fuska med den saken. Jössusvar
då Ute munter, människa, visa inte man sin en så’n
där likbjudarmin, var det inte nog med lipande,
innan han fick något.
Louise satte fram på vaxduken karotten med
potatis och fläsk, underligt hoprört. Tanken att hon
var likställd med alla dessa kvinnor, som
beställ-samma och livade slamrade i alla gårdar, gjorde henne
tafatt och stel. Hon hatade att skära detta bröd, att
göra dessa tjänster, och att byta kläder föll henne
aldrig in.
Visselpipan hade redan ljudit, och en svart orm av
folk ringlade ut ur brukets portar, över allt hördes
plankgrindar slå och basröster brumma genom tunna
brädväggar. Höglund, missis Envalls inackordering,
kom på gården och hälsade hövligt på Louise, som
stod där spanande. Utan att låta avskräcka sig, fyllde
han skålen ur pumpen, tog av överdraget, strök ned
skjortan till midjan och gned in sig med tvåilödder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
