Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
243
icke utan en fläkt av poesi. Baksidans simpelhet
överfördes aldrig till framsidan, här var snyggt och
fridfullt. Kvinnorna i sina ljusa dräkter voro ladies
och männen i sina snövita skjortärmar och välvårdade
huvuden gentlemen, där de sträckte sig i täpporna
under de små, förbrända äppelträden och studerade
aftonbladen i präriens försvinnande ljus.
Den starke, ståtlige Höglund satt kvar på
trappan, bredde ut tidningen och talade flytande, smått
undervisande, han tyckte om att visa sig som
politiker inför amerikanerna och begagnade därvid helst
deras tungomål. För närvarande var han med liv
och själ inne i en strid, som pågick inom
svenskamerikanska pressen, angående resandet av en
bildstod över en bemärkt svensk man. I hemlandet
tycktes man blott lägga märke till det fosterländska
partiets offervillighet och ordade hänfört om detta
bevis på svensk-amerikanens lojalitet, medan man
visligt teg med motsatta sidans uppfattning. Detta
förargade övermåttan Höglund. Han slog i det
prasslande bladet och talade litet utmanande till Louise,
som vore hon icke utan skuld i förhållandet.
— Det är ju alldeles märkvärdigt, att man där
hemma inte vill förstå, att vi först och främst är
amerikanska medborgare och att det är vår plikt att
högst av allt älska det land och det överhuvud vi
valt. Tror verkligen frun, här sänktes rösten, och
Höglund fortsatte lika ivrigt men på god skånska:
— att den där skenhelige Svensén vill ha upp
statyn för annat än för att få vasen? Det är då så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
