Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
249
År från år, åldras, gå så här, det vore ju något
alldeles omöjligt.
På det hela kände hon emellertid ingen sorg,
snarare en viss föraktfull likgiltighet. Hon följde sina
nycker med en frihet, som hade något lockande vid
sig. Hon hade böljat förlora smaken för allt, som
ville lägga tygel på hennes infall och begär, och
civilisationen var otvivelaktigt en tygel. Ibland kunde
hon gå och tiga i flera dagar, det pinade Töre, men
hon förmådde icke göra något vid det. Så, med
ens, lättade det i bröstet, och faordigheten
efterträddes av en lösmynthet, som blottade hennes kaotiska
inre för dessa oförstående människor.
Stundom gick hon slö och slapp, utan att kunna
förmå sig att taga i ett arbete, och döv för alla faster
Ullas pikar. Men dagen därpå kunde ett rent
djuriskt begär efter verksamhet gripa henne. För länge
sedan hade hon övertagit tvätten, det blev för dyrt
att leja, och numera fick hon också tura om med
golvskurningen. I böljan skämdes faster Ulla och
prutade emot att se en fin flicka ligga på sina knän
och gno de svarta bräder, hon trampade. Men dä
hennes pikar växte i kapp med undseendet, gjorde
Louise allvar av saken. För resten rättvist, gumman
var gammal och utsliten. När Louise kom i
stämning, gick allt, ehuru ryggen värkte, så att hon fick
krypa fram och fatta en stol, innan hon mödosamt
kunde resa sig, men det förfarliga vid dessa ting var,
att hon måste däran antingen hon kände lust eller
ej. Då blev det outhärdligt. Då myllrade trötta,
32—171248. Ang er ed-S tr att db er g, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
