Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66 SJUTTONDE KAPITLET.
pinande tankar i hennes huvud, de stulo den fysiska
kraften och kommo henne att förlora vaije spår av
hänsyn. Hon blev fräck och vild i sin själ, och
mycket väl kunde hon ha slagit Töre. En afton — bet
hon honom i kinden.
Han tryckte lakanet mot såret och såg på blodet.
Louise hade redan kastat sig intill honom.
— Jesus, förbarma dig, kved hon, och svedan i
hjärtat var outhärdlig.
— Åh, det gör ingenting, sade han och såg
framför sig.
En annan kväll vid hans hemkomst fanns Louise
icke i köket. Gumman pekade med ett kort skratt
mot dörren och sade: Därute har du din fina fröken.
Han gick ut på trappan i mörkret och famlade
omkring utan att se, slutligen kände han hennes kropp
på nedersta steget, och spritångor slogo honom till
mötes.
— Vad är det? han trevade vidare och kände
den platta whiskyflaskan i hennes hand.
— Drick inte, Louise, då är det slut mellan oss.
Hon skrattade övergivet, satte flaskan till munnen
och läppjade.
— Jo, supa ska jag.
Töre gick upp på rummet, där han utan att
förtära en matbit klädde av och lade sig.
Louise satt kvar i mörkret, rädd och trotsig.
Skulle hon slunga flaskan mot stenarna? Orolig
nyfikenhet, en här av lidelser jagade henne, det var
som om hon måste taga denna flaska och sätta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
