Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
253
Faster Ulla hade ogement roligt.
I detsamma kom en nätt flicka, klädd som en
fin dam, in genom Enbergska grinden.
— Se, tror jag inte det är Anna, ropade
gumman belåten, nu få vi allt sätta på pannan, Lovisa,
bry sig inte om skurvattnet, hon, det blir väl väl
med det. Nå, nu får en höra. Förtjust över
anledningen, plockade missis Enberg fram kaffekoppar.
— Det är väl aldrig meningen att tala om, att hon
verkligen har var’t i gamla Sveriget och släpat
far-kraken sin hit igen, se’n vi råkades sist?
— Jag ska riktigt säga moster hur det burit till,
svarade flickan, som satt och mönstrade Louises
uppkavlade kjol och slarvigt hopsnurrade hårknut. Far
längtade ju så det ingen råd var, och så måtte vi
hem. Jag köpte en stuga åt oss där mitt i hagen,
moster minns, tätt vid Lars Johans, och när far bara
såg kyrkspiran från tåget, vi kom med, så var han
så glad, att han mest grät stackarn. Men
anbelan-gandes mig, så hade jag också längtat fasligt hem,
men det var inte alls som en tänkt sig det, det hade
krupit ihop, som man kan säga, det klämde till om
bröstet på mig, rent som om jag inte kunnat andas,
jag måtte hit igen, och jag fick Lars Johan till att se
om far, men inte kunde jag stanna, nej då hade jag
vurti död, se’n då jag fick syn på Njujork, vet
moster, då var det jag, som tog te att gråta en skvätt.
— Det här är Toreses kusin, Lovisa, underrättade
gumman, ska inte ni flickor skaka hand? Ja, det är
konstigt, till det här usla landet ska di ändå tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
