Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
TRETtONDE KAPITLET.
— Än faster själv då? Louise visste icke hur
hon skulle förhålla sig, dessutom hade hela dagen
en outsäglig beklämning behärskat henne, och sölet
vid göromålen var en pina.
— Ah Jessus, en kan väl inte ränna över sjön
hela sitt liv, en far väl hålla sig där en är, snäste
gumman, som aldrig tyckte om att fa sina
personliga åtgöranden kritiserade.
Äntligen skulle de få boija. Louise längtade att
fa dränka sin oro i arbete.
Men icke väl hade vattnet kommit i baljan, förrän
faster Ulla, som gjort sig ärende ut till brunnen,
fick se en karl klädd i blå arbetsblus stå lutad över
staketet och betrakta dem.
— Kors, självaste baron, stig han på, ska det
vara en tår kaffe att värma sig med i kölden?
skämtade gumman.
— Jag tackar förbindligt, sade mannen högtidligt
artig och öppnade grinden. Jag visste inte, om jag
hade den äran att vara igenkänd av min goda fru.
Därinne i köket, som naturligtvis åter lämnades
oantastat, satte han sig med armarna på bordet och
hukade sig ned över dem.
— Ja, baron kan konsten, han, menade missis
En-berg och blickade försonligt åt Louise, som, alltför
förargad att ens gitta hälsa, betraktade den
ovälkomne främlingens orakade ansikte och ruskiga
arbetsdräkt och de spätt byggda händerna, vilka trots
vanvårdnad hade något herrelikt vid sig. — Här ska
jag presangtera för honom Töre Hultmans hustru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
