Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
259
— Hm, svarade Ada blott och tryckte hennes hand.
Hon såg ned och fortsatte i vänlig ton:
— Naturligtvis råder jag dig obetingat att resa
hem, om du så kan, du är för god att gå förlorad,
Louise.
— Förlorad?! Men icke går den förlorad, som ger
sig åt en stor idé, också om han går under?
— Ja, kära, Ada skrattade litet kort, att
sammanblanda idéer och liv är en farlig historia, slutar
vanligen med bankrutt. Nu har man alldeles kommit ifrån
70-, 80-talets fantasier, numera lever man för helt andra
ideal. Det där t. ex. att man skulle kunna ha andligt
utbyte av umgänget med en hantverkare, det är
nonsens, Louise, du har nog funnit det. Han sitter där
och förklarar med folkhögskoleord frågor och saker,
som för oss är självklara. Hela vårt tankeliv ligger
ju på ett högre plan än hans. Han är aldrig originell,
kan inte vara det, för han har inte nog kunskap, han
visar mindre sin innersta instinkt än du och jag, för
han vågar inte. Han kan aldrig skilja emellan det,
som vore dumt att säga, och det, som vore en genial
paradox. Han är alldeles omöjlig att underhålla sig
med en halv timme, och så är det hela vägen. Du
kommer snart underfund med det där, tillade Ada
leende, när du kommer hem.
— Och detta är du, du, ropade Louise med en ton
av så äkta förtvivlan, att Ada Lennartssons kloka blick
förvånad iakttog henne. Du som talade om att böcker,
teorier var intet, livet allt — att bli en författare, en
konstnär, att utveckla sig själv, det var ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
